.
Jag hade en gång en bästa vän, en allra allra bästa vän. Den vännen kunde jag dela allt med, en som jag litade på i vått och torrt, en person jag kunde gett mitt liv för och fortfarande skulle kunna göra det för.
Jag saknar min vän så det gör ont, att det skulle bli så här var det väl inte tänkt, vi skulle fortsätta som vanligt, jag hoppades verkligen att det skulle gå, men det känns bara som om du glider längre och längre bort, att det aldrig mer blir som förut, samma skämt , samma sms, samma grejer vi hittade på.
Jag saknar dig, jag försöker tvinga mig själv att inte tänka på det, men när den bästa vän man någonsin haft inte är där då blir inget bra, det fattas något,det fattas någon, det är du som fattas, det var du som fick att fortsätta när det var som mest skit, jag rodde,ville och hoppades att du skulle vara min vän föralltid, jag vill och hoppas att allt kan bli bra. Tårarana rinner och rinner , allt jag vill är att det ska vara som vanligt, men jag känns som jag jag bara är i vägen i ditt liv, att jag är fel. Jag vet att inget är för alltid, inte ens vänskap, men jag ville det, jag är en idiot,jag vet.
Allt jag kan säga är att jag saknar dig, min allra bästa vän. Och även om det här är slutet på vår vänskap vill jag att du ska veta att ,ja vad fasen vil jag att du ska veta? Jag vet inte, jag ill bara att allt ska vara bra,
Jag hoppas att du är lycklig nu, det förtjänar du, jag önskar dig all lycka i världen och att du aldrig ska behöva vara ledsen.
Amicus certus in re incerta cernitur
