.
Varför är jag inte glad även om jag borde?
Varför är jag aldrig lycklig över det jag har?
Varför ska ytan vara så högt upp?
Jag känner mig så fel det någonsin kan bli, jag räcker inte till, jag vill räcka till för alla, men jag räcker ju inte ens till för mig själv. Jag vill vara omtyckt för den jag är, men då jag inte ens tycker om mig själv, hur ska det då gå till?
Jag vill bort,bort,bort och för att få andas, jag hoppas verkligen att det blir så att jag kommer i väg som planerat, då blir det att stänga av mobil m.m och vara onåbar, jag behöver det nu.
Vännen.. Låt hjärnkontoret slappna av, bry dig inte om att hela tiden finnas för andra. Det gör du ändå även om du inte tänker på det. Se dig själv och dina behov. Tänk inte så mycket, världen snurrar ändå!
När du är glad är jag glad!
Slappna av, ta ett djupt andetag och prioritera det du tycker är viktigt och skit i resten ett tag, lägg det på is för att ta tag i det sedan. Vissa gånger måste man inse att man själv är den som är viktigast i ens egen ögon för så är det faktiskt, eller iaf borde vara för om man inte är glad själv hur ska man då kunna göra någon annan glad. Så ta ett djupt andetag, slappna av och tänk på dig själv en stund, bara dig själv.
Problemen dom kommer och går, Det är hur vi tar oss igenom dom som är det viktiga och det gör vi!
Som sagt, slappna av och bara va ett tag ska du se att det fixar sig, dom som står vid dig även fast du inte kan ställa upp tll 100% visar sitt värde.
